Framtiden

Ungefär samma inlägg som mina senaste. Jag förstår inte hur jädra bra jag har fått det. Tinder! Av all sjuka ställen så tinder! Det är ingen app man träffar sin soulmate på, men tydligen hade jag fel.

Jag kom hit på en dejt, och har ungefär inte åkt hem sen dess. Min sjukskrivning passar fint fint nu. Och när den går ut så kommer jag säga upp mig. Tänker INTE pendla så långt, och kommer inte åka tillbaka till ett ställe som fick mig att må så dåligt! Jag letar efter nytt jobb här i Ystad. Så tankarna är ju att flytta hit så klart. Min lägenhet är oerhört överflödig nu. Skall se om jag kan börja få hit lite saker, inte för jag har super mycket, vilket passar alldeles utmärkt här för hon har så mycket.

Jag känner mig mer och mer hemma här och hade känts konstigt att åka till min lägenhet igen.

Det jag tänker mycket på är mina barn. Hur dom kommer ta att jag bor här. Men jag tänker, deras mamma har ju en man sen länge, så jag är ju inte först med att hitta någon. Så tänker att det inte borde vara nån problem. William har ju lite svårt med nya sker i och med sin autism. Dessutom så kommer dom garanterat tycka om min knasiga flickvän och vår hund, som dom redan har träffat och älskar. Och denna lägenhet är betydligt bättre och större för dom. Den ligger i en mycket roligare by. Så jag ser inte varför det inte skulle gå bra. Men när det kommer till barnen är man ju alltid orolig. Vet bara att jag mår hemskt när jag inte kan vakna sidan om min kära!

Har massa roligt att se fram emot i livet nu! Längtar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *