ICA Outlaws – Här slutar Svensk lag.

Jag har nu mera inget med ICA att göra. Det har tagit väldigt lång tid för mig att återhämta mig ifrån allt som hände mig. Och här kommer sanningen om varför jag slutade på ICA Supermarket Mariastaden i Helsingborg.
Jag har arbetat på denna berättelse länge. Jag har reflekterat om jag borde blotta mig på detta vis. Men känner att jag vill göra världen till en bättre plats. Göra vad jag kan för att stötta de som behöver det. Och peka med hela fingret på de som förtjänar det.

I skrivande stund är det den 7/3 2019. Då allt detta är helt färskt i minnet så att det inte blir några förvrängda spekulationer eller minnen. Men publiceras inte förrän idag på grund av jag ville behålla mitt arbete.

Det finns många saker som gick fel i detta ärendet! Allt detta handlar om en räkmacka, ja ni läste korrekt en räkmacka! Eller det är rättare sagt så det startades. Jag har en helt annan bild om just varför.

Det som hände var att det blev gjort en ”dålig” räkmacka. När man vanligtvis tänker en dålig räkmacka så kommer åtminstone jag att direkt att tänka på dåliga räkor, men så var icke fallet. Räkmackans upplägg var prima och fina råvaror. Dock så var själva degen ej bakad. Vilket är verkligen inte bra att lägga ut till en kund, men i heller inte så farligt, det hela handlar vad man gör av det. En väg att gå hade tillexempel varit att själv gå ut med det på våra sociala medier i still med ”Vi ursäktar för räkmackan till de kunder som köpte den, någon i köket fick total hjärnsläpp när de blev paketerade”. Och folk hade fått sig ett mycket gott skratt.
Men istället så beslöt sig ledningen att gå på helt raka motsatta sida av spektrumet och direkt anklaga mig för ”butiks sabotage”. Det är just detta ögonblick min tillit till dessa chefer faller. Det var hur dom gick till väga snarare än till vem.

Innan vi går in på fortsättningen så vill jag ge en liten bakgrunds historia hur dagen var. Jag jobbar inte i vanliga fall i köket utan enbart hoppade in där på grund av sjukdom, just för att mitt arbete är som min familj. När jag väl kom till köket, där jag var helt ensam och oerfaren, så hade en annan kollega börjat med de mest kritiska delar i kökets morgonrutiner, även han var oerfaren i köket. Så redan där var det kaos och dagen bara fortsatte i samma tema. Så jag ser det som att det måste finnas en djupare bakgrund till dessa anklagelser och påhopp.

Då jag var ansvarig för våra sociala medier så hade även jag tillgång till kundens meddelande varifrån denna händelse upptäcktes. Denna kund var inte alls sur eller på något sätt otrevlig, utan ville bara påpeka att ”vi faktiskt bakar brödet på dessa läckerbitar”.

Det som hade hänt är att det blev monterat räkmackor på en obakad tekaka under denna dag. Utan att fråga vad som faktiskt hände så hoppade butikschefen Mathias Bergensjö och VD Mira Awasti på mig med en gång, dagen efter händelsen och anklaga mig för butikssabotage ”för man kan omöjligt göra en räkmacka av misstag på en deg”. Utan något som helst förarbete eller utrett vad som kan ha hänt.
Redan här blev dom även upprörda över att jag inte kunde ta ansvar för vad enligt dom, jag hade gjort. Dom hade redan bestämt sig att jag var skyldig, och inte ett dugg opartiska i den utredning de påstod sig att de skulle göra.
Bara här kände jag med en gång att detta var en fight jag svårt skulle vinna.

Jag kopplade in facket, just med tanke på hur de kränkte mig och hur otrevliga de blev, utan någon fakta. Vilket i sin tur inte gjorde saken bättre när jag bad facket vara med. Nästa möte jag hade med dom så blev till och med min fackman förvånad hur aggressiva de var. Dom hotade med uppsägning och polisanmälan. Vilket för mig är långt ifrån professionellt. Dock fick jag här tillfälle att säga min sida. Vilket är att jag absolut inte har utfört butikssabotage och att jag är helt säker och känner att det är oerhört svårt att bre och göra en räkmacka på en deg. Jag och facket menade på att jag är säker på vad jag gjort och där med måste ju uppenbarligen något hänt mellan det att jag gjort räkmackorna och till att kunden köpte en dålig räkmacka, vilket var ett par timmar efter att jag hade slutat mitt pass förövrigt.
Det tolkade VDn med en gång som att jag anklaga henne för att hon skulle ha bytt ut dom. Här ringde ännu en varnings klocka för mig. Vilket får mig till att misstänka att det är en möjlig utväg av händelsen. Under mötet brister även butikschefen ur sig ”Jag tänker bara på min son som är 3 år. Om han hade fått den räkmackan så hade han tuggat i sig den och kunnat sätta degen i halsen och dö”. Vilket för mig är en bissar slutsats på många sätt. Dels att han tänkte så och dels att han ger sin tre åring en räkmackor som varifrån han berättar inte kan tugga en deg.

Efter det andre mötet så sluta ledningen att prata med mig och tog nån vecka innan dom kunde ens hälsa på mig när jag kom till jobbet. Men då jag tror på rättvisa och att man vinner inget av att älta, framförallt inte när man är oskyldig för något, så gjorde jag samma som jag alltid gjort, och frågade när jag behövde hjälp och bara arbetade på.

Möte nummer tre fick vi även utökning av vad han presentera sig som ”det motsvariga för VDs fack, jag brukar vara med på möten där det är tal om uppsägning”. På detta möte var VDn väldigt noga med att få mitt bekräftande på att hon har stöttat mig som transsexuell. Vilket jag inte förstår kopplingen av förrän efter åt. Möte slutade med att jag fick en skriftlig varning. Dom presenterade sin utredning av händelsen och eftersom dom inte kunde hitta några bevis på att det var någon annan som gjort något, så var det per automatik jag som var den skyldiga. Det är just det här jag menar med ”Här slutar Svensk lag”. Dom hade inga som helst bevis eller något att gå på att jag faktiskt gjort något felaktigt, mer än att dom inte kunde hitta vad som hade hänt. I Sverige är vi oskyldiga tills bevisat motsatsen, och här blev inget bevisat!

Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.
– Artikel 11, FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna

Just på grund av detta så känner jag ett ansvar att berätta denna historia. Jag tål mycket och kan se mellan fingrarna. Men när dom på så här hög nivå missbrukar sin makt och faktiskt går emot Svensk lag så vill jag varna andra som är omedvetna om hur det kan fungera när ingen ser på.

Frågor som jag ställer mig till denna över blåsta reaktion är bland annat vad dom har för motiv, vad har dom har för baktanke. Och min spekulation är ju, då att jag inte är någon unik mer än att jag är transsexuell så måste jag ju gå på denna intuitionen, just med tanke på hur dom reagerade.  Att dom verkligen inte stöttar olika som dom påstår sig. Jag påstår att detta är verkligen diskriminerande mot mig som transsexuell! Jag tror att detta var en ekonomisk fråga. Då jag hade pratat med VDn om eventuella operationer ganska nyligen att det tar tid att återhämta sig från såna operationer.

Jag tog på mig häxhatt med en gång, och kände mig jagad som häxorna till ett bål. Innan jag avsluta mitt arbetspass några dagar senare damp 4 stycken skriftliga varningar ner i mitt knä. Den bästa av dom alla var en varning för min energidricka som jag ställt på lagret, på ett ställe där jag och andra ställt våra drycker i två år. Men just den dagen var det inte ok att ställa den där, inte för denna transa i alla fall. ”Man får inte dricka på lagret, det skall ni göra i fikarummet” fick jag som svar. Detta är speciellt lustigt för i stort sätt alla har vattenflaskor när de sitter i kassan. Men nej då min energi dricka på lagret är nog för att få en skriftlig varning.

Jag ser detta som mobbning på hög nivå utav mina chefer.

Någon tid senare ansökte jag om semester vid 4 olika tillfällen. Flera veckor i förväg, även månader på några. Men får konstant avslag på semester. Den senaste sökte jag 3 veckor innan. Och fick avslag efter att ha tjatat och frågat hur det går 3 dagar innan, på grund av många sjuka, samma dag får en annan kollega ledigt. Frågan är, får man ens göra så? Hade han kollat min semester i tid och tagit ansvar för sitt jobb som butikschef så hade han utan problem kunnat fixa det. Men nej, jag känner att jag enbart får avslag för att dom vill bråka med mig. Jag känner att dom har bestämt sig för att dom skall göra allt i sin makt för att se till att antingen dom säger upp mig eller att jag säger upp mig själv, för det är uppenbart att dom inte vill ha mig där.

Jag är inte så unik på jobbet, mer än att jag är en väldigt bra team-player och även om mina chefer sa bokstavligen det motsatta, så är jag yrkesmässigt en bra förebild. VDn före min butik, är väldigt duktig på att snacka och jag tror nästan hon tror själv på sina ord när hon vrider och vänder på dom. Men lyssna är något hon inte är kapabel av, eller åtminstone inte förstå vad vi anställda säger och menar. Hon har hjälpt mig en hel del när jag mådde dåligt privat och förstod inte varför. Nu ser jag dock ett potentiellt motiv även här. Nu kan hon säga, vilket hon gör och vill ha tydlig bekräftelse av var gång vi har möte med någon utifrån, att hon stöttat mig som transsexuell. Mina misstankar om detta motiv blev tydligt när vi satt i ett möte med facket och hon från ingenstans vill få mig att säga att hon har stöttat mig, hon sa inte ett ljud fören jag kände mig tvungen att hålla med. Jag var mycket duktig på mitt jobb och har en oerhört hög arbetsmoral och är noggrann med allt jag gör. Vilket känns som ett slag i magen var gång dom säger precis det motsatta. Det är de principer jag lever för, skall man göra något, så gör man det ordentligt. Jag kan bara se deras trakasserier som en följd av att jag är transsexuell.

Mina skriftliga varningar fortsätter att droppa in efter vart arbetspass. Det roliga är att dom vet exakt alltid vem det är som har gjort vad. Här vill jag påpeka en annan kränkning. Jag är helt övertygad av att de förföljer mig i kamerorna vi har på jobbet. För de vet saker som ingen omöjligt kunnat veta. Och för er som inte vet, så är det strängt förbjudet, de får endast kolla i kamerorna vid misstanke av ett lagbrott.

En dag jag jobbade blev jag inkallad till VD:s kontor och hon ser på mig och suckar ”vad skall vi göra”. De hade nämligen fler skriftliga varningar till mig. Hela historien är ett spann på 1-2 veckor. Jag säger rakt ut. Ärligt, jag bryr mig inte ett dugg om ert trams, era påhitt. De skriftliga varningar jag får dag ut och dag in betyder inget för mig. För jag känner att ni bara är ute efter mig och arbetar emot allt jag gör. Jag känner inget förtroende för er och ni visar inget som helst intresse av att bygga upp förtroendet mellan oss. Samma dag blev jag kallad till kontoret totalt 4 gånger.

Just på grund av hur jag mådde och kände att jag blev grovt mobbad av mina chefer så försökte jag få nummer och kontakta företagsvården som vi är kopplade till. Men Mira, VDn påstod bestämt att vi inte hade någon. Vilket är ett starkt bevis på hur lite hon bryr sig om sina anställda.

Efter den dagen blev det nog för mig. Jag sjuka mig kommande vecka. För att sedan må så dåligt så att jag blev inlagd på akut psyk, på grund av självmordstankar och självmordsförsök. Jag låg inne på psyk i en månad pumpad med medicin bara för att försöka hitta styrkan till att gå vidare efter att ha blivit så grovt diskriminerad och trakasserad på min arbetsplats. På ett företag som ICA som är så stort. Desperat försök av att rädda mitt jobb så sträckte jag ut en hand till Carolin Farberger som har varit mycket i media om hur transvänligt ICA är. Men då hon är på en helt annan avdelning av företaget så gissar jag att hon inte kunde göra så mycket.
Efter jag kom ut ifrån psyket så blev jag sjukskriven. Ett halvår var jag sjukskriven innan det stoppades. Jag vägra att gå tillbaka till ett sådant sjukt ställe efter att jag äntligen hade återhämtat mig lite. Så jag sa upp mig och tog ut min semester. Inte en chans ICA skall få förstöra mitt liv.

Nu går jag här utan ett arbete. Med lån som måste betalas och inte en krona på kontot. Inte ett jobb på horisonten. Jag har sökt massor av jobb, 10 års erfarenhet av dagligvaruhandel, men ingen vill anställa en transa känns det som.  Tack ICA, för att ni förstör liv.

Detta blev även anmält till DO, som inte brydde sig så mycket i heller. Då uppenbart transpersoner inte har så högt värde i samhället.

Välkommen 2020

Vad gör du nu för tiden, vad jobbar du med. Bor du kvar i samma tvåa.

Det var ifrån en låt, inte bara frågor.

Det var längesen jag bloggade nu. Anledningen är ju att jag har sugit in all kärlek och försökt återhämta mig, försökt återställa mig. Jag måde dåligt i decennier antagligen och det är och har varit en lång resa. Som Rosie, min kärlek har hjälpt mig massor i genom att bara existera.

Jag tänker att nu så här efter nyår får man en officiell chans att restarta sitt system. Även om jag tycker man kan göra det när som. Jag ifrågasätter allt inombords, utvärderar och tänker om det är rätt beslut, om det får mig att må bra. Nej jag menar inte trans biten för den har jag ifrågasatt i så många år. Jag menar små saker. Allt från vem jag skall ha i mitt liv, till jobb, till maten jag äter. Jag vill leva mitt liv och det som gör mig glad, tömma bort alla saker man har fått lära sig att man måste göra och tycka om. Vare sig man vill det eller ej så är det en social skillnad på hur män och kvinnor skall vara. Och man lär ju sig att passa in.

Så vad har hänt i livet, i mitt liv. Jo som sagt jag har återhämtat mig från livet jag hade. Jag klandrar ingen annan än mig själv för hur jag har mått. Jag tror att det är enbart en själv som kan göra sig glad eller ledsen. Det är vilka dörrar man väljer att gå igenom. Dock kan man behöva hjälp med att hitta nyckeln ibland. Jag försöker vara ärlig emot mig själv och välja de dörrar jag behöver öppna för att resa igenom detta liv på bästa sätt.

Jag tänker väldigt mycket, min hjärna arbetar konstant. Men jag har ofta svårt att få ut rätt ord, för att få folk förstå vad jag menar.

Jag är nöjd med de flesta av mina val jag gjort, somliga av dom har varit mellan pest eller kolera.

Jag är oerhört glad för att säga att jag har nu blivit accepterad och godkänd av Socialstyrelsen, dvs av Sverige att jag är en kvinna även juridiskt.

Baby steps. Jag funderar ofta på om jag skall hålla mitt gamla jag hemligt, inte berätta för omvärlden att jag föddes som en man. Andra stunder så vill jag bara omfamna det, för jag har erfarenheter som väldigt få i världen har. Jag kan se och sätta mig in i situationer som ingen annan. Jag är tacksam för alla mina erfarenheter jag fått under vägens gång. Mitt psykiska crash, tiden inlagd på psyket. Trakasserad på min arbetsplats, mobbad både som liten och vuxen för att bara vara mig själv. Tacksam för mina barn och alla erfarenheter dom har gett mig. Tacksam för att jag fick erfarenhet av en messy breakup.

Jag staplar in i det nya året mer självsäker än någonsin. Har mer kärlek för livet och världen omkring mig. Jag kan förstå de omkring mig så mycket mer, just på grund av mina erfarenheter. Jag skulle säga att jag är idag, till skillnad från enbart ett år sen, så tacksam för livet, för nu:et.

Jag behöver detta år försöka lära mig att fungera i samhället igen. Sova bättre, sova på natten och inte på dagen. Utveckla mina intressen och hobbies. Utveckla mitt sociala nätverk. Bli betydligt bättre med min diet och hälsa.

Tack 2019 för vad du gav mig. Men jag lägger gladeligen dig i facket ”historia”. Och fokuserar på vad jag tycker om idag, och min framtid.

Påfyllnad

Tänk att få chansen till att läka som jag gör nu. Livet var verkligen hårt emot mig ett bra tag. Jag bloggade om en del av det. Men vissa saker gick inte att sätta ord på. Mitt självförtroende och självkänsla var helt obefintlig. Jag var verkligen ett tomt skal. Jag kan kanske ses som att jag inte bryr mig om så mycket, men faktiskt väldigt känslig. Och saker har ätit upp mig inifrån.

Jag har verkligen inte varit en ängel! Inget jag försöker inbilla någon. Men jag har gjort precis det jag behövde för att överleva.

Att få leva med en människa som fyller på min bägare och inte bara norpar ifrån den är en magisk känsla. Jag förstår att det inte var lätt att fylla på min energi, när jag inte viste vem jag själv var. Jag letar fortfarande efter mig själv. Men jag känner att jag i grova drag vet vem jag är.

När jag jag började min resa så sa jag att det kommer bli tufft, jag kommer behöva stöd, kommer behöva vara älskar även om jag inte förtjänar det. Och många ”förstod”. Men i själva verket så sitter jag här med min kärlek, ensam. Vist jag vill inte tvinga mig på någon, vill inte tvinga folk att förstå vilken resa detta är. Den fysiska är bara en så oerhört liten del av det.

Jag mådde dåligt över jag blev lämnad av en jag levt med i många år. Jag mådde dåligt över mitt jobb som behandla mig som skit. Jag mådde dåligt över min ekonomi. Jag mådde dåligt framför allt över mig själv.

Livet är oerhört tufft till och med när allt går bra för en. Så det jag har gått igenom nu har varit väldigt påfrestande och har inte alltid kommit ut på bästa sätt.

Jag är dock inte dömande, jag är inte bitter. Och välkomnar gärna folk till mitt liv. Så länge dom förstår att den dom kände förr, inte existerar längre.

Jag är så tacksam för min Rosie som är så förstående! Som tar hand om mig så oerhört mycket, mer än hon tror. Bara genom att behandla mig som en människa, för att hon ser en person, inte en man, inte en sjukling. Utan mig! Hon boostar min självkänsla. Hon får mig att känna att jag har val, att jag inte bara behöver acceptera allt.

Det kan kanske ses som att jag inte gör något nu, att jag bara går hemma. Men jag läker, jag återhämtar mig, jag blir en människa och inte bara ett tomt skal. Tack min skatt!

Mina mål nu är att älska mig själv, att inte tillåta någon annan ta över mina åsikter. Att vara mig själv, och stå för det!

Måste hitta något att göra

Jag funderar mycket. Jag kan äntligen tänka klarare, och inte bara vara besatt av negativa tankar. Jag vill börja fotografera igen. Riktig hur mycket vet jag ej. Om jag vill göra det till mitt yrke igen. Vist var det kul att fota bröllop och så, men jag är nog mer ute efter att få utlopp för min kreativa sida, vilket vanligtvis bruka betyda att det inte är något som jag kan tjänar pengar på. Dock så får jag ett skall till min nya mobil snart. Ett liknande som det jag hade till min iphone. Ett skall dedikerat till fotografering. Denna gången ifrån moment.

Just angående det med tjäna pengar så har jag nyss sökt mig tillbaka till Netto nu mera blivande Coop, som butikschef i Skurup. Hade varit galet roligt att få komma tillbaka till något jag älskade att göra.

Just nu går jag här och håller på att bli tokig utan ett arbete. Måste göra något! Tur jag har Emma som håller mig sällskap när min kära är borta och jobbar. Dock så känner jag bara hur jag sväller, rör mig inte så mycket. Även om jag har näst intill slutat helt med att äta massa onyttigt skit.

Jag är väldigt taggad för att få känna att min operation närmar sig även om det är så otroligt långt ifrån. Men om ett par veckor får jag iaf komma på första informations möte med teamet i Stockholm på karolinska. Det skall även bli sjukt roligt att få se Stockholm. Har ju aldrig varit där. Så det blir lite av en weekend, en mini semester.

Mitt juridiska könsbyte börjar väl oxå snart bli godkänt. Slutet av november är Socialstyrelsens behandlings tid över. Men tiden har gått fort nu när jag har min älskling. Inte varit en obehaglig oändlig väntan.

Så sjukt tacksam för hur min älskling stöttar och pushar mig till att bli så mycket mer än vad jag var. Det är nytt för mig att ha egna åsiktet. Säga och göra vad JAG vill. Hon är guld värd!

Hittat glädjen

För er som följer mig på Instagram så har ni nog märkt att det har börjat komma upp en hel del bilder igen. Jag har hittat tillbaka till min foto glädje. Jag har ingen super kamera längre, för den var jag tvungen att sälja. Men det är lugnt, för jag kommer bara att använde min telefon, vilket jag dock har köpt en ny. Hejdå iphone och hello Samsung. Jag kommer använda mina färdigheter jag snappat upp med foto och pressa in det i mobil fotografering. Nu när android har släppt lös till manual mode, dvs jag kan styra shutter speed, iso osv, så är det betydligt lättare att använda kameran till mer avancerade bilder.

Jag kommer troligen även uppdatera min hemsida till en mer foto vänlig sida än en mer enbart text vänlig sida som den är nu.

Och en mer trans relaterat sak så skall jag upp till Stockholm snart på mitt första informations möte angående min kommande köns korrigering. Så oerhört lycklig för att jag börjar närma mig mitt mål. Det har tagit många, många år för att komma hit jag är idag. Och det har banne mig inte varit lätt kan jag säga. Så i dags läget inväntar jag ett godkännande från Socialstyrelsen, som skall godkänna både min operation men även mitt juridiska könsbyte, dvs få nytt person nummer bla. Och så står jag snart i en 18 månaders lång väntetid för min operation. Vist är vården underbar. Och ni som sa ”allt gick fort”, kan kamma er med en handgranater.

Nedförsbacke

Tänk! Tänk hur livet kan så radikalt ändras på så kort tid.

För 3 månader sen satt jag och bloggade om hur hemskt mitt liv var på så många fronter. Ingen kunde någonsin älska mig. Jag skulle få leva ensam resten av mitt liv. Jag var väldigt, väldigt deprimerad.

Och igår satt jag ensam hos min flickväns systerdotter och förlängde ögonfransarna dels för min egen skull men oxå för att vara modell till hennes utbildning.

Idag är min kära hos henne och fixar till sina. Så jag stannar hemma och städar. Gud vad jag älskar denna galna kvinna! Jag har levt väldigt mycket för sociala medier och för att spela. Nu hinner jag inte med något av det. Och det är så skönt att bara sitta och mysa, prata eller se på film med någon istället. Skönt att vara ute i världen och göra saker.

I måndags blev jag officiellt arbetslös då jag har sagt upp mig från mitt jobb på ica, varför kommer komma mer utförligt en dag. I tisdags var jag på en arbetsintervju på Willys.

Jag får laga en massa mat till någon som uppskattar det. Jag får vara mig själv till någon som älskar mig. Denna Rosie är det bästa som kunde hända mig!

Så himla skönt med nerförsbacke i livet. Nu får jag ta mig in och fortsätta städa så det är fint när min älskling kommer hem!

Sagt upp mig

Så nu har jag äntligen sagt upp mig från mitt arbete. Jag behöver aldrig mer gå dit igen! Hemskt ställe. En dag kommer väl mer om detta. Men just nu kan jag bara andas ut. Detta hade jag aldrig klarat utan min älskling i mitt liv. Känns som hela livet har fått en ny start.

Det är oerhört läskigt att vara arbetslös. Vist jag har a-kassa och så. Men man vet ju aldrig på denna arbetsmarknad. Jag skall på möte med arbetsförmedlingen här i Ystad lite senare i månaden. Se om jag kanske kan hoppa på någon utbildning. Finns en del saker jag skulle vilja göra. Men så länge kommer jag söka en massa andra jobb. Vill ju dels arbeta för att jag saknar att arbeta. Men vill även ha in min del av ekonomin.

Min älskling är så oerhört duktig! Hon jobbat helg, plus så har jag mina barn här. Så när hon kommer hem på morgonen är det ju inte jätte lugnt och skönt precis. Älskar dig som fasiken. Du är så underbar och stark! Min räddare i nöden!

Jag vill bara ge denna vackra människa allt hon önskar. Hennes hjärta är enormt. Även om hon inte har köpt blommor till mig än. Hahaha. Men jag får så mycket mer av henne. Bara att veta att hon finns här var morgon man vaknar är priceless!

Dörrmattan

Så jag blir kallad dörrmatta. Och inte enbart av min älskling.

Själv så tycker jag det är mysigt. Delvis i alla fall. Jag älskar att ta hand om folk, framförallt ta hand om de jag älskar. Vill göra allt som jag någonsin kan för denna person. Och det är den fina biten. Sen så är det väl inte helt bra att alla bara trappar ner en och jag aldrig säger ifrån.

Men nu är det jag som är hemmafru och absolut då känner jag att det är mitt ansvar att i alla fall ta hand om hemmet. När jag inte längre är sjukskriven och när jag sagt upp mig från mitt jobb och så småning om hittar ett annat jobb så kan jag inte lova att jag är lika flitig. Men då får jag väl skylla mig själv att jag skämt bort min älskling, men det är hon värd!

Min kära jobbar natt och jag är en natt människa. Och har oerhört svårt att somna utan min skatt vid min sida. Så när hon jobbar fixar jag här hemma. Så hon bara kan komma hem och njuta med mig sen!

Tänk att älska någon som jag gör! Som vi gör! Jag tycker lite synd om folk som inte hittar sin kärlek i livet. För detta är den mest fantastiska känsla som finns! Jag är så tacksam för denna karma som har funnit mig.

Update

Jag har inte bloggat så mycket som jag brukade. Och det finns flera anledningar. Men framförallt så har jag Rosie som är mitt bollplank, vilket jag använde bloggen som. Men även för att jag mår så mycket bättre.

Men jag tänkte idag uppdatera lite av de som jag skrev om tidigare.

Min depression är obefintlig idag. Jag äter fortfarande min medicin för det. Vill lixom inte falla igen. Där emot har jag mycket ångest kvar. Får ångest över mig själv, att jag inte räcker till. Att jag är ett freak och så vidare. Jag har, men tar inte medicin för detta, för jag bara öppnar mitt hjärta och min älskling kramar om mig och allt känns bättre.

Jag känner väl att jag varit väldigt nertryckt både av en viss person men även så har jag tryckt ner mig själv. Rosie hjälper mig att bygga upp mig. Hon har det finaste hjärta jag stött på. Men att vara så oälskad och bara oviktig har satt sina spår. Jag försöker verkligen bli en bättre version av mig själv, för var dag som går. Jag är så tacksam för denna fantastiska människa jag har mött.

Trans biten så är det just nu en massa laserbehandlingar som gör sjukt ont, det är som att gnugga tusentals brännande nålar på huden. Men det är det värt om det funkar, målet är att få bort skäggväxten.

Jag väntar fortfarande på en logoped tid för röstträning. Så har inte så mycket att säga där.

Och väntar även på juridiskt könsbyte. Självklart fick jag tillbaka papperna och fick skicka in det på nytt. Så kan hända att jag får svar lagom till jul angående om jag är godkänd till könsbekräftande operation i Stockholm.

Väldigt jobbigt med att vänta. Med min älskling så går tiden lite fortare. Men på ett sätt känns det ännu värre. Då jag bara vill vara hel nu. Vill inte vänta längre. Vill inte vara så här framför min älskling.

Jag har sagt upp min lägenhet och är nu helt och hållet en resident av Ystad.

Finner inga ord

Tänka sig att två trasiga människor hade precis rätt verktyg för att fixa varandra.

Jag har fått uppleva en sån underbart intensiv kärlek från den mest kärleksfulla människa jag mött. Det känns som en dröm som aldrig tar slut.

Jag var verkligen inte beredd för ett förhållande. Jag var väldigt trasig och inte någon vettig människa som hade så många problem. Nu med denna magiska person så vet jag att allt kommer bli bra. Hon får mig att känna att jag duger. Var dag blir jag starkare och starkare. Mina tidigare problem rinner bort. Jag var väldigt låst på helt fel saker. Nu kan jag se klart, och ta tag i mina riktiga problem, så som jobbet. Börja leva.

Jag har aldrig förr gjort så mycket som jag gör nu. Livet är bra, och inget kan förstöra det så länge jag har Rosie vid min sida.

Jag har sagt upp min lägenhet, avslutat mina abonnemang och nu bor vi tillsammans. Skall snart börja tänka på flytt av saker. Inte för att det är så mycket som skall in här. Men min gamla lägenhet måste tömmas och städas.

Vi var hos min mor här om dagen, vilket var mysigt, även om tåg trafiken inte vad den bästa.

Ikväll blir det bio mys. Gud denna kvinna som har hittat in i mitt trasiga hjärta.