Påfyllnad

Tänk att få chansen till att läka som jag gör nu. Livet var verkligen hårt emot mig ett bra tag. Jag bloggade om en del av det. Men vissa saker gick inte att sätta ord på. Mitt självförtroende och självkänsla var helt obefintlig. Jag var verkligen ett tomt skal. Jag kan kanske ses som att jag inte bryr mig om så mycket, men faktiskt väldigt känslig. Och saker har ätit upp mig inifrån.

Jag har verkligen inte varit en ängel! Inget jag försöker inbilla någon. Men jag har gjort precis det jag behövde för att överleva.

Att få leva med en människa som fyller på min bägare och inte bara norpar ifrån den är en magisk känsla. Jag förstår att det inte var lätt att fylla på min energi, när jag inte viste vem jag själv var. Jag letar fortfarande efter mig själv. Men jag känner att jag i grova drag vet vem jag är.

När jag jag började min resa så sa jag att det kommer bli tufft, jag kommer behöva stöd, kommer behöva vara älskar även om jag inte förtjänar det. Och många ”förstod”. Men i själva verket så sitter jag här med min kärlek, ensam. Vist jag vill inte tvinga mig på någon, vill inte tvinga folk att förstå vilken resa detta är. Den fysiska är bara en så oerhört liten del av det.

Jag mådde dåligt över jag blev lämnad av en jag levt med i många år. Jag mådde dåligt över mitt jobb som behandla mig som skit. Jag mådde dåligt över min ekonomi. Jag mådde dåligt framför allt över mig själv.

Livet är oerhört tufft till och med när allt går bra för en. Så det jag har gått igenom nu har varit väldigt påfrestande och har inte alltid kommit ut på bästa sätt.

Jag är dock inte dömande, jag är inte bitter. Och välkomnar gärna folk till mitt liv. Så länge dom förstår att den dom kände förr, inte existerar längre.

Jag är så tacksam för min Rosie som är så förstående! Som tar hand om mig så oerhört mycket, mer än hon tror. Bara genom att behandla mig som en människa, för att hon ser en person, inte en man, inte en sjukling. Utan mig! Hon boostar min självkänsla. Hon får mig att känna att jag har val, att jag inte bara behöver acceptera allt.

Det kan kanske ses som att jag inte gör något nu, att jag bara går hemma. Men jag läker, jag återhämtar mig, jag blir en människa och inte bara ett tomt skal. Tack min skatt!

Mina mål nu är att älska mig själv, att inte tillåta någon annan ta över mina åsikter. Att vara mig själv, och stå för det!

Måste hitta något att göra

Jag funderar mycket. Jag kan äntligen tänka klarare, och inte bara vara besatt av negativa tankar. Jag vill börja fotografera igen. Riktig hur mycket vet jag ej. Om jag vill göra det till mitt yrke igen. Vist var det kul att fota bröllop och så, men jag är nog mer ute efter att få utlopp för min kreativa sida, vilket vanligtvis bruka betyda att det inte är något som jag kan tjänar pengar på. Dock så får jag ett skall till min nya mobil snart. Ett liknande som det jag hade till min iphone. Ett skall dedikerat till fotografering. Denna gången ifrån moment.

Just angående det med tjäna pengar så har jag nyss sökt mig tillbaka till Netto nu mera blivande Coop, som butikschef i Skurup. Hade varit galet roligt att få komma tillbaka till något jag älskade att göra.

Just nu går jag här och håller på att bli tokig utan ett arbete. Måste göra något! Tur jag har Emma som håller mig sällskap när min kära är borta och jobbar. Dock så känner jag bara hur jag sväller, rör mig inte så mycket. Även om jag har näst intill slutat helt med att äta massa onyttigt skit.

Jag är väldigt taggad för att få känna att min operation närmar sig även om det är så otroligt långt ifrån. Men om ett par veckor får jag iaf komma på första informations möte med teamet i Stockholm på karolinska. Det skall även bli sjukt roligt att få se Stockholm. Har ju aldrig varit där. Så det blir lite av en weekend, en mini semester.

Mitt juridiska könsbyte börjar väl oxå snart bli godkänt. Slutet av november är Socialstyrelsens behandlings tid över. Men tiden har gått fort nu när jag har min älskling. Inte varit en obehaglig oändlig väntan.

Så sjukt tacksam för hur min älskling stöttar och pushar mig till att bli så mycket mer än vad jag var. Det är nytt för mig att ha egna åsiktet. Säga och göra vad JAG vill. Hon är guld värd!

Hittat glädjen

För er som följer mig på Instagram så har ni nog märkt att det har börjat komma upp en hel del bilder igen. Jag har hittat tillbaka till min foto glädje. Jag har ingen super kamera längre, för den var jag tvungen att sälja. Men det är lugnt, för jag kommer bara att använde min telefon, vilket jag dock har köpt en ny. Hejdå iphone och hello Samsung. Jag kommer använda mina färdigheter jag snappat upp med foto och pressa in det i mobil fotografering. Nu när android har släppt lös till manual mode, dvs jag kan styra shutter speed, iso osv, så är det betydligt lättare att använda kameran till mer avancerade bilder.

Jag kommer troligen även uppdatera min hemsida till en mer foto vänlig sida än en mer enbart text vänlig sida som den är nu.

Och en mer trans relaterat sak så skall jag upp till Stockholm snart på mitt första informations möte angående min kommande köns korrigering. Så oerhört lycklig för att jag börjar närma mig mitt mål. Det har tagit många, många år för att komma hit jag är idag. Och det har banne mig inte varit lätt kan jag säga. Så i dags läget inväntar jag ett godkännande från Socialstyrelsen, som skall godkänna både min operation men även mitt juridiska könsbyte, dvs få nytt person nummer bla. Och så står jag snart i en 18 månaders lång väntetid för min operation. Vist är vården underbar. Och ni som sa ”allt gick fort”, kan kamma er med en handgranater.

Nedförsbacke

Tänk! Tänk hur livet kan så radikalt ändras på så kort tid.

För 3 månader sen satt jag och bloggade om hur hemskt mitt liv var på så många fronter. Ingen kunde någonsin älska mig. Jag skulle få leva ensam resten av mitt liv. Jag var väldigt, väldigt deprimerad.

Och igår satt jag ensam hos min flickväns systerdotter och förlängde ögonfransarna dels för min egen skull men oxå för att vara modell till hennes utbildning.

Idag är min kära hos henne och fixar till sina. Så jag stannar hemma och städar. Gud vad jag älskar denna galna kvinna! Jag har levt väldigt mycket för sociala medier och för att spela. Nu hinner jag inte med något av det. Och det är så skönt att bara sitta och mysa, prata eller se på film med någon istället. Skönt att vara ute i världen och göra saker.

I måndags blev jag officiellt arbetslös då jag har sagt upp mig från mitt jobb på ica, varför kommer komma mer utförligt en dag. I tisdags var jag på en arbetsintervju på Willys.

Jag får laga en massa mat till någon som uppskattar det. Jag får vara mig själv till någon som älskar mig. Denna Rosie är det bästa som kunde hända mig!

Så himla skönt med nerförsbacke i livet. Nu får jag ta mig in och fortsätta städa så det är fint när min älskling kommer hem!

Sagt upp mig

Så nu har jag äntligen sagt upp mig från mitt arbete. Jag behöver aldrig mer gå dit igen! Hemskt ställe. En dag kommer väl mer om detta. Men just nu kan jag bara andas ut. Detta hade jag aldrig klarat utan min älskling i mitt liv. Känns som hela livet har fått en ny start.

Det är oerhört läskigt att vara arbetslös. Vist jag har a-kassa och så. Men man vet ju aldrig på denna arbetsmarknad. Jag skall på möte med arbetsförmedlingen här i Ystad lite senare i månaden. Se om jag kanske kan hoppa på någon utbildning. Finns en del saker jag skulle vilja göra. Men så länge kommer jag söka en massa andra jobb. Vill ju dels arbeta för att jag saknar att arbeta. Men vill även ha in min del av ekonomin.

Min älskling är så oerhört duktig! Hon jobbat helg, plus så har jag mina barn här. Så när hon kommer hem på morgonen är det ju inte jätte lugnt och skönt precis. Älskar dig som fasiken. Du är så underbar och stark! Min räddare i nöden!

Jag vill bara ge denna vackra människa allt hon önskar. Hennes hjärta är enormt. Även om hon inte har köpt blommor till mig än. Hahaha. Men jag får så mycket mer av henne. Bara att veta att hon finns här var morgon man vaknar är priceless!

Dörrmattan

Så jag blir kallad dörrmatta. Och inte enbart av min älskling.

Själv så tycker jag det är mysigt. Delvis i alla fall. Jag älskar att ta hand om folk, framförallt ta hand om de jag älskar. Vill göra allt som jag någonsin kan för denna person. Och det är den fina biten. Sen så är det väl inte helt bra att alla bara trappar ner en och jag aldrig säger ifrån.

Men nu är det jag som är hemmafru och absolut då känner jag att det är mitt ansvar att i alla fall ta hand om hemmet. När jag inte längre är sjukskriven och när jag sagt upp mig från mitt jobb och så småning om hittar ett annat jobb så kan jag inte lova att jag är lika flitig. Men då får jag väl skylla mig själv att jag skämt bort min älskling, men det är hon värd!

Min kära jobbar natt och jag är en natt människa. Och har oerhört svårt att somna utan min skatt vid min sida. Så när hon jobbar fixar jag här hemma. Så hon bara kan komma hem och njuta med mig sen!

Tänk att älska någon som jag gör! Som vi gör! Jag tycker lite synd om folk som inte hittar sin kärlek i livet. För detta är den mest fantastiska känsla som finns! Jag är så tacksam för denna karma som har funnit mig.

Update

Jag har inte bloggat så mycket som jag brukade. Och det finns flera anledningar. Men framförallt så har jag Rosie som är mitt bollplank, vilket jag använde bloggen som. Men även för att jag mår så mycket bättre.

Men jag tänkte idag uppdatera lite av de som jag skrev om tidigare.

Min depression är obefintlig idag. Jag äter fortfarande min medicin för det. Vill lixom inte falla igen. Där emot har jag mycket ångest kvar. Får ångest över mig själv, att jag inte räcker till. Att jag är ett freak och så vidare. Jag har, men tar inte medicin för detta, för jag bara öppnar mitt hjärta och min älskling kramar om mig och allt känns bättre.

Jag känner väl att jag varit väldigt nertryckt både av en viss person men även så har jag tryckt ner mig själv. Rosie hjälper mig att bygga upp mig. Hon har det finaste hjärta jag stött på. Men att vara så oälskad och bara oviktig har satt sina spår. Jag försöker verkligen bli en bättre version av mig själv, för var dag som går. Jag är så tacksam för denna fantastiska människa jag har mött.

Trans biten så är det just nu en massa laserbehandlingar som gör sjukt ont, det är som att gnugga tusentals brännande nålar på huden. Men det är det värt om det funkar, målet är att få bort skäggväxten.

Jag väntar fortfarande på en logoped tid för röstträning. Så har inte så mycket att säga där.

Och väntar även på juridiskt könsbyte. Självklart fick jag tillbaka papperna och fick skicka in det på nytt. Så kan hända att jag får svar lagom till jul angående om jag är godkänd till könsbekräftande operation i Stockholm.

Väldigt jobbigt med att vänta. Med min älskling så går tiden lite fortare. Men på ett sätt känns det ännu värre. Då jag bara vill vara hel nu. Vill inte vänta längre. Vill inte vara så här framför min älskling.

Jag har sagt upp min lägenhet och är nu helt och hållet en resident av Ystad.

Finner inga ord

Tänka sig att två trasiga människor hade precis rätt verktyg för att fixa varandra.

Jag har fått uppleva en sån underbart intensiv kärlek från den mest kärleksfulla människa jag mött. Det känns som en dröm som aldrig tar slut.

Jag var verkligen inte beredd för ett förhållande. Jag var väldigt trasig och inte någon vettig människa som hade så många problem. Nu med denna magiska person så vet jag att allt kommer bli bra. Hon får mig att känna att jag duger. Var dag blir jag starkare och starkare. Mina tidigare problem rinner bort. Jag var väldigt låst på helt fel saker. Nu kan jag se klart, och ta tag i mina riktiga problem, så som jobbet. Börja leva.

Jag har aldrig förr gjort så mycket som jag gör nu. Livet är bra, och inget kan förstöra det så länge jag har Rosie vid min sida.

Jag har sagt upp min lägenhet, avslutat mina abonnemang och nu bor vi tillsammans. Skall snart börja tänka på flytt av saker. Inte för att det är så mycket som skall in här. Men min gamla lägenhet måste tömmas och städas.

Vi var hos min mor här om dagen, vilket var mysigt, även om tåg trafiken inte vad den bästa.

Ikväll blir det bio mys. Gud denna kvinna som har hittat in i mitt trasiga hjärta.

Pausa?

Jag funderar på att lugna ner mitt bloggande och dela med mig av hela mitt liv på sociala medier. För att dels så gör det uppenbarligen ont i folks ögon nu när det börjar gå bra för en. Men mest för att jag känner inte ett jag har ett behov att jaga bekräftelse och försöka visa att jag existerar. För min kära ser mig, hon älskar mig för den jag är.

Sen har jag märkt ett totalt ointresse från visa folk att jag har hittat kärleken. Inte för att det är ett tvång att likea ”in a relationship” på facebook. Men när folk har haft åsikter och tankar om mig tidigare, kommenterat och likeat saker och nu inget. Så känner man sig lite besviken. Men det är ingen fara. Jag är glad att jag valde min rätta väg. Den har varit tuff och jag känner det har kostat mig mycket. Men nu när jag ser på vad jag har vunnit utav det. Så är det värt det. Vist är min Rosie en jätte stor del av det jag fått utav detta. Men även att jag kan vara mig själv. Jag får vara precis den jag är och det är ok.

Jag för inte höra hur egoistisk jag är konstant. Jag slipper folk som vill att jag skall vara som den jag var, för att det var lättare för dom.

Jag har min älskling, mina barn känns som dom glider ifrån mig. Men tror på att om jag bara är mig själv så kommer dom förstå, så kommer dom se hur och varför. Jag tror att om jag bara är mig själv, så hjälper jag dom betydligt mer än om jag bara varit den jag var för att passa in. Älskar mina barn! Och i morgon skall en av dom i alla fall komma hit och träffa min kärlek.

Ni kan inte förstå hur fantastisk denna Rosie är! Jag får vara jag. Men hon ifrågasätter visa saker, inte dömande på något sätt. Hon får mig att tänka, att växa, att bli en bättre version av mig själv. Hon har världens största hjärta, även om hon försöker gömma det ibland. Jag vet att hon älskar mig, det är så skönt att verkligen känna kärleken. Jag är ganska gammal, men det är så många saker jag får uppleva för första gången. Så tacksam!

Framtiden

Ungefär samma inlägg som mina senaste. Jag förstår inte hur jädra bra jag har fått det. Tinder! Av all sjuka ställen så tinder! Det är ingen app man träffar sin soulmate på, men tydligen hade jag fel.

Jag kom hit på en dejt, och har ungefär inte åkt hem sen dess. Min sjukskrivning passar fint fint nu. Och när den går ut så kommer jag säga upp mig. Tänker INTE pendla så långt, och kommer inte åka tillbaka till ett ställe som fick mig att må så dåligt! Jag letar efter nytt jobb här i Ystad. Så tankarna är ju att flytta hit så klart. Min lägenhet är oerhört överflödig nu. Skall se om jag kan börja få hit lite saker, inte för jag har super mycket, vilket passar alldeles utmärkt här för hon har så mycket.

Jag känner mig mer och mer hemma här och hade känts konstigt att åka till min lägenhet igen.

Det jag tänker mycket på är mina barn. Hur dom kommer ta att jag bor här. Men jag tänker, deras mamma har ju en man sen länge, så jag är ju inte först med att hitta någon. Så tänker att det inte borde vara nån problem. William har ju lite svårt med nya sker i och med sin autism. Dessutom så kommer dom garanterat tycka om min knasiga flickvän och vår hund, som dom redan har träffat och älskar. Och denna lägenhet är betydligt bättre och större för dom. Den ligger i en mycket roligare by. Så jag ser inte varför det inte skulle gå bra. Men när det kommer till barnen är man ju alltid orolig. Vet bara att jag mår hemskt när jag inte kan vakna sidan om min kära!

Har massa roligt att se fram emot i livet nu! Längtar!