Livets promenad

Jag känner jag bara kommer närmre och närmre min kära. Jag trodde verkligen inte mitt liv skulle ta denna väg nu. Men helt galet att tänka på livet, på framtiden men även på nuet.

Jag har många tankar som rusar igenom min skalle nu. Hur kan livet bara bli så här. Hur kan en så här underbar kvinna bara existera. Det vi gör och gjort är att skala bort alla lager av masker vi har själva satt på oss för en eller annan anledning, som i sig är somliga hemska. Men som även för oss samman så fint. Och vi får en djupare förståelse av varandra.

Idag tog vi en fin promenad i skogen runt Ystad Saltsjöbads skogar. Hund, flickvän och bara vara mig själv, det är en dröm.

Jag har många, inte så bra tankar, men med min Rosie så suddas det jobbiga i dom bara bort. Jag gråter en skvätt och hon torkar bort mina tårar längs min kind och jag blir alldeles varm i kroppen.

Nu ligger jag och lyssnar på en pod i sängen, bloggar och stirrar på den vackra skapelse som ligger sidan om mig! Hur är detta möjligt! Och det är inte bara för att jag är nykär, utan jag vet, vi är två kroppar och en själ. Och det är verkligen, brist på ord! Kärlek, sann kärlek.

Magi

I denna gråa trista sommardag lever jag ett magiskt liv. Jag har hamnat på Hogwarts, i Narnia och Nangijala allt på samma gång.

Kärlek och åter kärlek sprider vi till varandra som går långt in i min märgen. Som får mig att sprudla av lycka, dansa som ett fån och sjunga som en strypt kråka.

Vi har verkligen inte gjort något som klassas som ”vettigt”. Men jag säger raka motsatta. Vi dämpar vår ångest och buffar upp vår livsglädje. Genom att bara kramas, genom att sitta sidan om varandra och höra varandras andetag.

Jag äter mat, jag lagar mat! Det är äntligen kul igen att laga mat, nu när jag har någon att laga för. Jag känner att min glädje för mat kommer tillbaka.

Jag känner mig tryggare än jag någonsin gjort. I Rosies famn är jag säker. Ja jag är klen, och det är ok. För jag vet att denna underbara människa tar hand om mig, skyddar mig.

Jag trodde jag viste allt om kärlek men jag hade uppenbarligen fel. Kärlek är inte bara när man ger, utan även när man får. Och utav henne så får jag så mycket!

Det känns så konstigt att hitta någon som verkligen förstår en. Någon som älskar en för den man är. Någon som tänker det samma. Någon som både är en dator nörd och otroligt vacker.

Mitt medicin intag har drastiskt minskat, enbart för denna magiska kvinnas existens. Jag överlever inte längre, jag lever! Tack!

Bergochdalbana

Jag är i en helt annan del av livet nu. Så har därför bestämt för att gömma mina gamla inlägg här på bloggen. Jag bloggade förr för att ventilera mina tankar och känslor, för att kunna hantera mitt liv. Nu har jag någon att göra det med. Det är inte så att jag vill ta bort vad som har hänt, för det har fått mig att komma till just denna punkt i livet så är tacksam för det.
Men nu vill jag släppa det och fokusera framåt och mitt fantastiska liv. Kan hända en del kommer bli upplåst så småning om. Men just nu vill jag ha det i mitt arkiv.

Mycket som händer i mitt liv nu så för mig blir det en hel del förändringar. Jag är fortfrarande datanörd och gamer, men det är inte så viktigt längre till exempel.

För er som har följt mig så kommer det en ny vändning på bloggen. Den kommer gå från en deprimerad, psykisk störd, ensam bloggerska till en kärleksfull och positiv bloggerska. Som bloggar om kärleken och hur viktigt livet är.
Bergochdalbana, men så är livet.

Är kär!

Tyvärr existerar inte någon bild på mig och min älskling som många har frågat efter, hon är lite kamera skygg. Men jag skall arbeta på att få lägga ut bilder.

Men ja nu är det officiellt att jag inte är singel! Många nyfikna och jag vill ju självklart dela med mig! Men först.

Denna helg är min barn helg, så fick åka tillbaka till mitt, hem? Ja i Klippan i alla fall. För mitt riktiga hem är nu mera i Ystad. Men barnen har inte träffat min kärlek än. De viste inte ens om att jag träffat någon. Så nu i helgen är det tanken att prata om henne och berätta att hon finns. Jag fick till och med äran att ta med hennes, nu mera vår, hund hit. Vilket var super skoj för barnen. För vi har ju alltid velat ha en hund. Men min son är rädd för dom. Men det har gått så otroligt bra! Min tanke är att barnen kanske skall få träffa henne nästa gång dom är hos mig en kort stund. Sen får man ju se där efter. Men jag vill bara flytta ner till henne. Bara barnen jag väntar på att dom skall vara redo. Så jag söker nytt jobb där nere.

Jag och Rosie blev tillsammans ganska snabbt. Men allt är bara så rätt. Verken hon eller jag är någon som bara släpper in folk i sitt liv hur som helst. Vist jag är öppen. Men när det kommer till vänner eller kärlek är jag kräsen. Och hon ännu mer så. Men vi bara träffades och kände att det var helt rätt från start. Rosie är ett år yngre än mig, jobbar inom vården i Ystad. Och är så fantastiskt underbar! Hon har redan lärt mig så mycket om mig själv så det är helt galet. Allt jag trodde jag viste om kärlek kan jag bara glömma. För det vi har är. Jag har alltid känt att jag älskat andra mer än vad dom älskat mig. Tänkt att så är det bara. Men med henne kan jag känna att vi är på samma nivå. Jag känner att hon älskar mig med varje fiber i kroppen. Att hon kommer stötta mig. Att hon älskar mig för den jag är. Hon vet redan så mycket mer än hon kanske borde om mig, och trots det älskar hon mig. Så hon är en helt vanlig och unik tjej! Hon är inte så mycket för pride eller rosa saker som jag. Finns mycket att veta om henne, och med tiden får väl en del äran att göra det med.

Jag känner för första gången på mycket länge att jag är älskvärd. Att det är ok att vara trans. Att det är ok att vara mig själv i alla lägen. Jag känner inte att jag måste se perfekt ut alltid längre.

Jag träffade hennes pappa för några dagar sen. Han viste ju inget, jag och Rosie var bara vänner. Även om det gick fort för oss så vill man ju inte bara lägga alla korten med en gång. Jag var såååå sjukt nervös, för jag viste att det var min svärfar. Jag är så oerhört nyfiken på resten av hennes familj! Känner att jag och min nya svärmor kommer gå Rosie på nerverna haha, hon verkar så underbart go!

Jag älskar att jag får träffa mina barn. Önskar bara jag kunde få vara hemma med Rosie med dom. Saknaden för Rosie är som en kniv i bröstet. Måndag, måndag! Då kan jag krama om henne igen.

Karma

För en vecka sen trodde jag aldrig i hela mitt liv jag skulle vara här. Både geografiskt och emotionellt! Karma i guess. För en vecka sen börja jag prata med en så snäll tjej.

Och nu bara finns hon här var gång jag vaknar. Tänk så mycket en person kan göra för ens liv. Från fel sidan av spektrumet av lycka, till helt rätt sida! Det är svårt att beskriva med ord. Och hon bara växer och växer på mig, hon och hennes super goa hund.

Det är svårt att tro att det är sant. Just nu har jag verkligen allt jag önskat mig. Och är så rädd för att förlora det. Man skall inte tänka ”tänk om”. Men när livet har varit så botten för att man varit sig själv, och sen helt plötsligt har allt så är det svårt att inte falla i de tanke banor.

Det är med blandade känslor jag åker till Klippan på fredag. Lämnar min ny funna lycka i Ystad och får äntligen träffa mina barn. Tänk om jag kunde ha haft både och här i Ystad! Tänk om barnen kunde få träffa min nya lycka, inte nu, inte än.

I morgon bitti får hon besök av en familjemedlem här. Så sjukt nervös. Vist jag är bara hennes kompis, i det läge. Men jag vet ju hur det verkligen är. Jag har ju haft ångest i ett år över att en dag få träffa min nya svärfar, långt innan jag hade någon. Så ja.

Det är svårt för mig att skriva kryptiskt och inte så öppet. Men det är ju egentligen rent för tidigt. Dock är vi båda på helt samma hyper train, fjärilar och allt. Om vi hade gjort allt jag vill och tänker på så hade folk fått spader.

Men man vet ju när saker och ting bara är rätt! Helt jädra rätt!

Himlen runt hörnet

Omg!

Tänk vilken snabb sväng livet tog helt plötsligt! Självklart är det ju lite tidigt att säga något speciellt. Som att säga att vi är tillsammans eller så, även om jag ändå säger det för jag inte har något annat ord. För vi är ju betydligt mer än vänner. Så vad är nästa steg lixom.

Roligt att tankarna sprudlar. Mina tankar om till exempel att kan jag tänka mig bo i Ystad, kan jag tänka mig bo med henne.

Barnen är ju en stor tanke så klart. Och dom måste ju få betydligt mer tid på sig än jag tog. Jag träffa henne och basicly inte åkte hem igen. Hennes lägenhet är stor i alla fall, hiss till dottern är ju mer än vad jag har. Jag har fjärilar i magen och det får väl lägga sig innan barnen får träffa henne.

Men jag har det så fint här. Så sjukt skönt, så sjuk vändning.

En dag får ni veta vem hon är. En dag kanske det blir officiellt på facebook. Men tills dess är hon inte med på bilder, ja inte så ni kan se vem hon är i alla fall. Vi skäms verkligen inte över varandra. Man kan bara vara sig själv och bli omtyckt för det. Fantastiskt!

Just nu sitter jag här i hennes lägenhet ensam med hennes hund, för hon jobbar. Så sjukt. Går ej att beskriva. Jag är självklart väldigt glad. Men samtidigt väldigt nervös och lite ångest. Sitter här hos någon jag ändå inte känner, ensam. I en lägenhet jag dock trivs i väldigt mycket.

Hon är en så fin människa! Hon får mig att våga. Hon får mig att vara mig själv. Hon ger mig hopp. Hon ger mig glädje.

Från 0 till 100

Ja inte super nöjd med dagens bild, men typ den ända jag kan lägga upp från igår.

Hjärtat helt krossat igår när jag var tvungen att säga att den jag träffat inte fick följa med hem. Jag har varit singel och ensam i evigheter, här ser inte bra nog ut för att ta hem någon. Så idag måste jag städa lite så jag aldrig behöver säga nej igen!

Helt bisarrt! Här om dagen sa jag ”nä, jag skiter i det, jag funkar bra utan någon. Skulle jag hitta någon så fine men, ger fane mig upp med att leta.” Så låg jag en natt och inte kunde sova, swipa lite på tinder och 4 dagar senare låg jag i hennes säng och fick värsta kram kalaset! Jag fattar det inte!

Idag är jag hemma för dels hade jag inget med mig, räkna banne mig inte med jag skulle stanna hos henne. Men även hemma för min medicin och städa. Samt smälta allt. Gått väldigt, väldigt fort. Från noll till massor av kramar.

Men jag nu vakna, städa och sen packa så jag kan stanna där ett tag.

Jag har fjärilar i magen, nervös och rädd. Men samtidigt väldigt försiktig. Men ack så skönt att hon är lika störd som jag.

Städa så jag kan bege mig iväg igen 😍

Dejt

Nervös som sören var jag i morse . Här om dagen klicka jag direkt med en tjej på en av mina dejting appar, i natt satt vi i 13 timmar och pratade i telefon. Och inte en tråkig sekund hade vi.

Helt plötsligt så blev det bestämt att jag skulle hälsa på henne idag.

Trodde aldrig jag för det första kunde prata i telefon så länge, och sen dessutom utan att bli uttråkad. Jag är jävligt trött just nu men det var det värt. Men trodde även att jag aldrig skulle åka hem till någon så här snabbt efter man nyss börjat prata.

Men allt har bara känts så rätt så varför inte lixom.

Jag är hied när det kommer till sånt här absolut. Men detta är till och med lite snabbt för mig. Men tänk om detta är rätt person. Hon är galen, hon är go, snäll. När vi pratar i tele och chattar så verkar det helt perfekt. Vi bestämde även för att jag skall sova här i natt.

Inget namn, ingen bild. Förutom denna på denna goa Emma.

Declaration of love

Love is an amazing and powerful thing .

Love is like the wild spreading fire in the ashguard of hell.
Love is like the unruffled water after an piercing storm .
Love is like the wind souring over mountains and oceans alike.
Love is like the dirt we build our existence on.

The feelings of undeniably love is like a plague eating every living thing it comes across, if it’s not contained. It feeds on the emotions like the fire feeds on wood. Love can be as beautiful as a campfire after a long walk.

The waves of emotions that comes and goes are the core of our life, like the water that flows throw our body. When you embrace the water flow whit in you  is the time we can show how purely unique we are.

The length we go to show our true love should not be stoped like the storm passing throw desserts, continents, citys. Our love should be the wind beneath our wings, that lift us up to new heights.

The foundation of all things should be love, the love we have for others but also the love we have for our self. It should spreed across every age, religion, heritage, sexual preferences and country.

Love is one simple word that contains so much, fire, water, air, dirt. Love is the fifth element we all need in our life.

Tänkte bara skriva några rader om kärleken som är så viktig för mig. Att leva med sorgen men även att jaga sin kärlek för sig själv och vad man brinner för. För kärleken man måste vara redo för när den kommer.

Ha en fin vecka

Bikini debut

Idag var det första gången på 6-7 år som jag bada. Jag har ju inte badat offentligt på många, många år. Just för hur jag känner. Vill ju direkt springa topless, men ha bikini som man känns ju inte i heller något vidare. Sist jag bada var i Afrika, och då hade jag T-shirt.

Så idag var en stor dag för mig. Var på stranden, i bikini. Så stolt över mig själv! Vist var jag nervös på vägen dit. Men var ju inget speciellt, jag kunde bara vara mig själv, utan att skämmas. Eller ja bara skämmas för samma anledningar alla andra har, tjock och vit.

Det många trans personer strävar efter är att bara smälta in. Passera för rätt kön. Och det skulle jag säga jag gjorde idag. Att passera för främlingar är betydligt lättare än folk som känner dig. Idag på bussen hem från stranden så träffa jag en jag jobbat med, som jag ändå känt i många år. Bara inte träffats på det senaste. Hon kände inte igen mig förrän jag påpeka det. Hon bara ”ja jag undra vad fan hon glodde på”. Dels att pronomen ”hon” kom naturligt, för hon kände mig bara som en man. Sen att hon inte kände igen mig i heller. Betyder att jag ändå kommit en lång bit på vägen.

Nu är jag och sonen helt slut efter en dag på stranden. Så nu blir det bara slappe.